ROADTRIP till Coromandel med Tabitha... Del 1.

Bästa roadtripen någonsin! Auckland-Coromandel! Jag ska berätta allt från börjar och det kommer bli mycket att läsa men tro mig, det är värt det... ;-) Jag börjar med första dagen.

.

Lördagen den 29 januari 2011.

.

Jag och Tabitha vaknar av att klockan ringer 6.30. Vi gör oss i ordning och jag hinner chatta lite med Madde hemma i Sverige som har handbollskväll med hela gänget :-). 7.30 tar vi bussen in till stan för att leta upp hyrbilsfirman Jucy rentals som vi redan hyrt en bil hos. Tror att klockan hinner bli 9 innan vi har hittat Jucy, skrivit alla kontrakt med försäkringar osv  och till sist fått vår bil. En söt liten svart Suzuki Swift 09 automat. Den perfekta roadtripbilen!

.

Vi lyckas hitta vägen ut ur Auckland vilket inte är det lättaste med alla 3, 4 och 5-filiga vägar och till sist kör vi på State Highway 1 söderut. Bilen går som smort, frukosten på McDonalds i Papakura var jätte god, musiken strömmar ut ur högtalarna, solbrillorna är på, rutorna nervevade så vad kan gå fel? Vi har svängt av österut från Highway 1 efter Bombay och kör nu på Highway 2 mot Waihi då vi plötsligt står i en lååång bilkö. Vi förstod ingenting men eftersom vi inte hade bråttom någonstans fortsatte vi att njuta av ledigheten och brummade på sakta men säkert i bilkön. Efter sisådär 45 minuter i kön ser vi hur alla mindre bilar vänder om och kör tillbaka och vi förstår ingenting. När vi kommer ytterligare lite längre fram ser vi att hela vägen är översvämmad av vatten. Fredagen bestod i princip bara av extremt mycket regnfall (i stil med Australien) och hela vägen är stängd för bilar som inte är fyrhjulsdrivna och höga vilket betyder att vi i vår lilla Suzuki får vända om och försöka hitta en annan väg till Coromandel. De här översvämningarna är något som kommer förfölja oss genom hela resan sen J. När vi kör förbi kön försöker vi vifta och snurra med händerna för att försöka få folket i kön att förstå att dom måste vända. Vet inte riktigt om det fungerade, de trodde nog snarare att vi var korkade, haha! Tillslut kom vi till en korsning där vi kunde svänga norrut mot Miranada och tänkte att det borde funka fint. Efter ca 30 min körandes på en liten smal väg mitt ute i ingenstans bestämde vi oss för att stanna och fråga om vägen då vi inte ville köra ytterligare 30 min åt totalt fel håll. Att stanna och fråga om vägen visade sig vara något av det bästa vi gjort den dagen...

.

.

Vi stannade vid ett hus och frågade ett äldre par om vägen. Terry och Daryl. Då detta är Nya Zeeland och alla människor är så otroligt vänliga bjöd de in oss för att noga leta reda på all information om stängda vägar osv. De ringde runt och fick reda på att båda vägarna upp till Matarangi (där vi skulle bo) var stänga pga översvämmingarna. Detta var ju inte direkt roliga nyheter men NZs motsvarighet till vägverket trodde att den västra vägen som vi hade tänkt ta skulle vara öppen igen vid 3. Eftersom det var ett tag kvar tills dess bjöd paret oss på lunch. Jätte goda mackor med egenodlade tomater och avocado osv. Mumms! Vi hade jättre trevligt hos dem och pratade om allt mellan himmel och jord. Terry hade dött 3 veckor tidigare då han var ute cyklade och nu satt han här pigg och glad och åt lunch ihop med oss. Han hade fått en hjärtattack men som tur var föll han ihop precis utanför huset till en doktor som snabbt var på plats och gjortde hjärt- lungräddning vilket räddade hans liv. Helt otrolig historia. En av anledningarna till att de var så vänliga och hjälpsamma var för att de hade 4 egna barn och flera av dem hade rest mycket och de önskade att folk var så hjälpsamma när de var ute och reste. Precis så kommer jag alltid att vara. Jag kommer ”betala tillbaka” i resten av mitt liv för all hjälp jag fått under alla mina resor och jag kommer göra det genom att hjälpa andra turister osv vart jag än befinner mig. Jag älskar när folk är så snälla och omtänksamma. Så länge man inte är blåögd kan man faktiskt vara trevlig och hjälpa främlingar, något som ”vi svenskar” borde ta oss en funderare över om ni frågar mig. Jaja nog om det underbara paret. Vi fick en jätte fin handritad karta av Daryl som vi skulle följa för att hitta till Thames som ligger på vägen till Matarangi. När vi kört 200 meter kom vi till en korsning där det var en jätte stor tydlig skylt med Coromandel vänster, haha! Vi skrattade så vi höll på att dö åt att vi stannat och frågat om vägen när det fanns en skylt 200 m längre fram men vi var glada att vi hade stannat för annars hade vi aldrig träffat det gamla paret som förgyllde hela vår roadtrip.

.

Klockan var väl runt 1.30 när vi rullade vidare mot Thames och eftersom vi hade gott om tid innan vägen skulle öppna passade vi på att vara lite extra turistiga och stannade på ”Miranda Hot Springs”. Detta betyder alltså varma källor i staden Miranda. De har byggt en stor simbassäng i de varma källorna så det ser exakt ut som en vanlig pool men vattnet är alltså ”riktigt vatten” och naturligt varmt från källorna. Häftig känsla och väligt väldigt skönt! Vi spenderade nog 2.5-3 timmar där. Bara chillade i poolen samtidigt som solen stekte. Vi testade även Sauna poolen men den var extremt varm, närmare bestämt 40 grader. Vi testade också en thickshake för första gången. En thickdhake är en milkshake med mindre mjölk och mer glass, tror ni kan gissa hur GOOO den var??! Haha!

.

 

 

.

Efter några timmar i paradiset var det dags att ut och köra igen och när vi kom till Thames stannade vi och köpte lite godis att ha på vägen samt lite öl till kvällen. Vi skulle CouchSurfa vilket betyder att man via en hemsida tar kontakt med någon som bor i det område man åker till och sover gratis på en soffa där. I det här fallet hade vi tur och killen vi skulle bo hos hade ett helt rum över till oss med dubbelsäng och allt! Anyway.. Han hade fyllt år tidigare under veckan och den här kvällen skulle vi och några av hans kompisar fira honom så öl kändes helt rätt att ha med sig. Kändes bra att ge honom ett sexpack med som tack för att vi fick sova hos honom i två nätter.

.

Efter Thames drog vi vidare längs kusten upp mot Coromandel town och Matarangi. Vägen där är helt otrolig. Jag kan inte ens beskriva hur vackert det är att köra på de slingriga vägarna precis bredvid havet. Vi ett tillfälle körde vi så nära att vågorna som slog mot muren nedanför faktiskt skvätte upp vatten in genom den nervevade rutan. Helt underbart!

.

.

När vi kom fram till Waiomu möttes vi av en spärrad väg... ÖVERSVÄMNING! Ja men självklart så hade de inte startat vägen den tid de trott och eftersom de är kass på att skylta i tid måste man alltså köra hela vägen dit för att se det, helt sjukt men men man vänjer sig. Klockan var nu närmare 6 och det var inte mycket att göra än att vända tillbaka mot Thames och svänga av mot Hikuai och ta den östra sidan upp istället då den vägen hade öppnat. På många ställen var det dock mycket ras på vägen. Träd och stenar och tja allt möjligt hade pga allt vatten och den hårda vinden vällt ner över vägen så på väldigt mångas tällen kunde bara en bil passera i taget..

.

.

Klockan var närmare 9 på kvällen när vi hittat Scotts hus och bituren som vanligtvis ska ta ca 4 timmar tog istället 12 haha! Vi var hungriga när vi kom dit och hur lyckliga tror ni att vi blev när Scott berättade att de alldeles strax skulle köra igång grillen och ha en stor BBQ :-) Det blev en toppenkväll hos Scott. Han är en störtskön kille och vi hade jätte skoj ihop med han och hans kompisar. Vi spelade dart vilket jag btw tydligen är grym på och vann!!! :D Vi spelade även det där nya zeeländska spelet som jag glömt namnet på. Det är som boule fast man spelar inomhus, kulorna är lättare och man rullar dom istället för kastar. De ä lite ojämna i vikten så man kan styra dom mot den vita kulan. Riktigt skoj spel. Spelade även pingis med ölglas, det där när man ska träffa glaset osv.. Det blev en lååååång men otroligt lyckad dag med sjukt mycket äventyr! :-D

.

 

.

Vi kunde inte ha önskat oss en bättre start på roadtripen! Har även filmat en hel del så ska försöka lägga upp några på youtube men kan dröja.. Fortsättningen på roadtripen kommer inom kort....

.

Massa kramar till er!!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0