kristininyazeeland

Här kommer fortsättningen på den grymmaste roadtripen någonsin.

.

Söndagen den 30e januari 2011.

.

Vi vaknade av att en något bakfull Scott kommer in i rummet klockan 9 och berättar att det kommer vara ”open house” alltså visning på huset om en timma. Det var alltså dags att rensa undan från gårdagen och få husen anständigt igen. Det visade sig dock att några av killarna varit vakna ett tag och det mesta var redan klart. Vi hjälpte till med det vi kunde och kändes bra att vi kunde göra någon nytta för att vi fick sova där helt gratis då boende här i NZ inte är billigt, speciellt nu när det är högsäsong.

.

När klockan närmade sig 10 satt vi i bilen igen med en enda tanke i huvudet och det var frukost, haha! Vi skulle till Hot Water Beach på östkusten av ”Coromandel-halvön” och på vägen ligger den lilla kuststaden Whitianga så där stannade vi på ett litet bageri och åt en underbar frukost i solen! När vi ätit klart kom vi på att vi inte kollat upp tidvattnet än.. På Hot Water Beach är det nämligen populärt att gräva sig en grop när det är lågvatten och sedan chilla i sin egna lilla pool. Vi gick till ett informationscenter för att ta reda på tidvattnet och då blev det lite bråttom... Klockan var lite över 11 och tidvattnet skulle komma in och alltså förstöra alla småpooler klockan 12.30. Det var en ca 40 minuter lång bilfärd från Whitianga till HWB och därav vår brådska.

.

Vi lyckades iaf komma fram i ”god” tid typ 12 så vi hade en hel halvtimma på oss :-). Vi hyrde en spade var för 5 dollar (ca 25kr) och sprang ner till stranden.. Det var helt galet där nere! Då detta var en långhelg och en otroligt fin dag var vi inte de enda som planerat detta för dagen så som sagt, rejält galet. Jag har visat bilderna för Kate och Hannah och de har aldrig sett det så kaotiskt där någonsin, haha! Jaja tillbaka till grävandet. Vi grävde stenhårt i ca 15 minuter (vilket resulterade i en rejäl träningsvärk hos oss båda dagen efter) och tillslut kunde vi njuta i vår lilla pool. Vad upptäckte vi då? Att det var sjukt tråkigt att sitta i den där lilla poolen så vi tog några bilder, såg glada ut och sedan gick vi vidare på stranden til ett ställe där vi kunde sola och bada i ”det riktiga havet”. Det var rejält med swell och eftersom jag älskar att leka i vågorna tog det inte många minuter innan vi var ute i havet. Det var en ganksa farlig strand då, strömmarna var rejäla och det var livvakter längs hela stranden men det var helt klart värt det för att få leka i dom enorma vågorna! :-D Tabitha var inte så van vid det så jag fick mig några rejäla gapskratt när hon spolades in av en stor våg, haha! Skadeglädje är allt riktigt skoj ibland! Vi chillade på stranden i flera timmar och verkligen njöt av vår semester. Sen bar det av mot Hahei och Cathedral Cove. Vill göra en liten instickare här bara och berätta för alla er som inte har koll på Nya Zeelands historia att anledningen till att i princip alla städer här har så roliga namn är för att de är på Maori. Maori är ursprungsbefolkningen här precis som att ursprungsbefolkningen i Australien är Aboriginer. Kan inte berätta jätte mycket om dem än av den enkla anledningen att jag inte riktigt vet så mycket av dem än men det kommer, hehe!

.

 

 

.

Hahei är en otroligt vacker kuststad och en mycket omtyckt semesterort även för kiwisarna själva. Vi åkte direkt upp till parkeringsplatsen där den ca 40 minuter långa promenaden ner till Cathedral Cove startar och vad möts vi av då? Jo, en jäkla skylt som säger att promenaden ner är avstängd pga att översvämningarna har förstört den. Vi blev rejält besvikna men så ser vi ett gäng klättra runt staketet som spärrade av vägen och frågar hur vägen ner faktiskt ser ut. Vi får reda på att massor med folk faktiskt klättrar ner och upp hela tiden men att det är en lite besvärlig väg. Vanligtvis är det är väldigt enkel och bekväm promenad ner med trappor och sånt som hjälpmedel men nu blev det en klättring på många stället iställen då stigen var helt bortspolad och träd låg fällda lite här och där. Jag bara njöt då jag sen jag var liten alltid har älskat att klätra i bärg osv haha. Tabitha hade däremot lite problem men alla hjälpte varandra då vi var flera som gick ner typ samtidigt och direkt när vi kom ner förstod vi att det verkligen var värt klättringen! Bilderna nedan är tagna uppifrån på grottan samt på väg ner till den.

.

 

 

 

.

Jag vet inte hur jag ska beskriva hur det ser ut där nere. Kort och gott: Paradiset! Sanden är kritvit och vattnet är så turkost det går och överallt går bergen högt så man är verkligen på en häftig strand. Själva Cathedral Cove är en grotta på stranden som man kan gå igen för att komma till ytterligare en strand. Jag ska visa bilder för är jätte svårt att förklara :-).  Det är en otrolig syn och åker ni till NZ någon gång är detta något ni måste se med egna ögon!

.

 

 

 

 

.

Efter att ha chillat på den stranden ett bra tag och skrattat åt alla som hyrt kajaker för att ta sig dit. Kostar typ 5-600 kronor o man måste ha guide med sig medan vi fått oss en rejäl klättring. Var det dags att klättra tillbka upp till bilen då vi kom på att vi totalt missat att äta något mitt upp i våra äventyr. Nästa anhalt: Cooks Beach och middag!

.

När vi kom dit kunde vi inte hitta någonting. Vi trodde att det skulle vara en liten stad med några restauranger men när vi stannar och frågar några får vi reda på att vi bara har en restaurang att välja på så den fick det bli. Vi stannade utanför för att läsa menyn och där står det att middag inte börjar serveras för än 5.30. Jag tar upp mobilen och tror ni inte att vi har en jäkla tur för en gång skull eller? Klockan är 5.31 haha! Det blev en PIZZA! Typ den godaste pizzan jag någonsin ätit men det kan ju ha att göra med att vi inte hade ätit på tusen timmar...

.

.

När vi satt o käkade funderade vi på vad vi skulle göra resten av kvällen. Vi kunde ju åka hem till Scott direkt men eftersom vi ändå vad på roadtrip tänkte vi att va fasen, vi åker till Coromandel Town som vi ju ännu inte sett. Vägen dit blev en upplevelse. Det började bra när vi vet av från väg 25 mot Coromandel men efter ett litet tag blev vägen till en smal grusväg och så fortsatte den att vara resen av vgen. Vi åkte alltså över alla berg och alla som har kört bil över berg vet att vägarna är som serpentiner med kurvor hela tiden men otroligt fina vyer. När vi kört på vägen ett bra tag kommer vi plötsligt fram till ett helt öde ställe med övergivna husvagnar och hus som var helt fallfärdiga. Ni som har sett skräckfilmen Wrong Turn vet exakt vad för slags ställe vi kommit till och vi kunde inte sluta skrämma upp varandra om de här missbildade kannibalerna som filmen handlar om. Det enda som inte riktigt var helt som i filmen var att stället var FULLT av grisar. Stora som små. Vi måste ha sett minst 40-50 stycken bara under den korta stunden vi stannade för att fotografera. När vi kört ytterligare 10 min eller så förstod vi att vi var framme i Cormandel Town men vi slutade inte förvånas där utan helt plötsligt ser jag något mycket konstigt i ögonvrån, lägger i backen och backar tillbaka och vad tror ni vi ser där? Jo en motorcykel upphängd i ett träd och en uppstoppad gubbe med motorcykelhjälp som ligger lutad mot ett träd och ser allmänt död ut. Så jäkla creepy!!! Vi får senare veta att detta är humor för folket i Coromandel. Det är tydligen en mycket mysko stad och jag måste håla med, sjukt creepy stad! Vi stannar ändå på en liten bar för att ta en öl och chilla lite innan resan tillbkaa till Scott i Matarangi och där sitter vi i någon timma och snackar med världens skönaste bartender Liv. Hon var störtskön! :-D

.

 

 

 

 

.

Vägen tillbaka till Scott blev låång då vi var tvunga att köra jätte sakta för vi fick inte igång det jädra helljuset!! :S Men men tillslut kom vi fram till Scott och det enda vi kunde tänka på var att sova.. Det hade ju varit en rejält lång dag...  Scott och co hade dock andra planer så det blev några öl och härligt tjöt med gänget som hade kortats med några polare men också ökat med två till couchsurfare :).

.

När klockan närmade sig 2 på natten kom Scott med den grymma idén att vi skulle ta med oss en jätte stor filt, champange och fyrverkerier ner till stranden och det var precis vad vi gjorde! Hur mysigt som helst att sitta där på stranden mitt i natten och höra vågorna och se alla fyrverkerier :-D Sen sjöng vi alla nationalsånger haha. Jag sjöng den svenska, Tabitha den holländska, Jasmin (en av de andra couchsurfarna) den tyska och killarna den nya zeeländska som btw är otroligt fin då en vers är på maori och en på engelska. Vi passade också på att fråga vad det var för tjut vi hade hört tidigare på morgonen. Det var typ ett sånt ljud som en polisbil gör fast jätte mycket högre och det slutade inte på ett bra tag. Vi fick reda på att det betydde att det var en stor brand någonstans men inget att oroa sig över. Om ljudet däremot skulle vara konstans alltså inte låta sådär som en polisbil då betyder det att en tsunami  är på väg och man ska ta sig högt upp... :S Man blir ju inte lille rädd när man hör det precis innan man ska gå in o lägga sig i ett hus precis vid stranden... :-). Men vi slapp det ljudet.

.

 

.

Ja detta var typ allt som hände dag 2 på roadtripen och här är klockan sent och jag måste sova så dag 3 skriver jag senare i veckan. Kanske imorgon om jag har tid.

.

Skriv jätte gärna komentarer! Jag älskar när ni gör det! Är så skoj att läsa om hur ni har det där hemma med :-D

.

Massa kramar från mig!